< TWTxT TrueWomance

Delat utrymme. En utställning på Haninge Konsthall.

Delat utrymme. En utställning på Haninge Konsthall.

Vad är ett offentligt rum? Hur kan den kvinnliga erfarenheten av det offentliga rummet se ut? Det är två frågor som utställningen ”Delat Utrymme” på Haninge Konsthall med tre kvinnliga konstnärer, Rebecka Bebben Andersson, Nanna Debois Buhl och Ditte Ejlerskov försöker besvara. Utställningen är en del av en bredare ansats, då konsthallen också sedan ett tag tillbaka haft ett program där man utforskat det offentliga rummet. Med ”Delat Utrymme” tar man in ett subjektivt och könat perspektiv i den pågående diskussionen.

Ämnet blev också om möjligt mer aktuellt då utställningen öppnade den 8 april. Mindre än ett dygn efter det som kom att benämnas som ett terrorattentat i Stockholm. Frågan om det offentliga rummet och vår uppfattning av det blev för många akut, aktualiserad. Den rädsla och oro som  genomsyrar mångas upplevelse i och av Sverige ställdes i fokus. Det sätt vi ser på vår omgivning och andra personer som rör sig inom vår egen sfär är för många förändrad efter den 7 april.

Ditte Ejlerskovs målningar ur serien ”The Rihanna Paintings” fyller en av konsthallens ena väggar. Konsthallen består av ett enda rum men takhöjden är ett imponerande antal meter och Ejlerskovs målningar flyter uppåt till synes tyngdlösa. I ”The Rihanna Paintings” har Ejlerskov använt bilder på popstjärnan som förlagor, dels bilder Rihanna själv delat på sociala media men även bilder tagna av paparazzi. Ur Rihannas kläder har Ejlerskov sedan plockat ut mönster som hon förstorat upp och använt som förlagor till abstrakta verk.

Mytologin kring popstjärnor genereras till stor del av bilder. Genom att blanda bilder som Rihanna valt att själv dela och bilder på henne som delats utan hennes möjlighet att påverka visar Ditte Ejlerskov på den ofrihet som kan existera i ett offentligt rum. Det handlar inte bara om det klassiska offentliga rummet, där Rihanna blivit fotograferad mer eller mindre mot sin vilja, utan Ejlerskovs målningar visar även på sociala media som ett offentligt rum. Mellan den privata sfären och sociala media pågår det en ständig förhandling, mellan våra privata jag och de jag vi väljer att visa upp för omvärlden, en förhandling som pågår även i de fysiska offentliga rum som vi kanske vanligtvis kopplar ihop med termen.

Om det privata och det offentliga är varandras motsatser så kan man se sociala media och internetsamhället som en faktor som löser upp och omformulerar det privata, gör det till offentligt.

2 Ditte Ejlerskov Barbados Tourism Campaign 2013, 55 x 50 cm, oil on several canvases weaved together, 2013

Ditte Ejlerskov Barbados Tourism Campaign 2013

När vi pratar om det offentliga rummet tänker nog de allra flesta på utrymmen som parker, gator och torg. Platser som konstnären Rebecka Bebben Andersson har fokuserat på i verket ”Jag har känt på friheten”, som består av ett antal collage i form av kulisser av träd och buskar. Verket bygger på ett tidigare arbete, ”Nolli Stockholm”.

Andersson ville visualisera hur hon upplevde Stockholms stadsrum under alla dygnets timmar. Resultatet blev en animation som visade hur hennes upplevda utrymme i staden krympte ju längre in på natten hon kom. Vid fyra på morgonen var endast ett fåtal av de stadens största gatorna tillgängliga för henne.

Rädslan i stadsrummet är en känsla som många kan känna igen sig i. Vi är många som tittar några extra gånger över axeln på väg hem från tunnelbanan sent på kvällen. Vad blir då alla dessa utrymmen som man undviker på grund av rädsla. Som man passerar, noterar men samtidigt upplever sig exkluderad från. Enligt Rebecka Bebben Andersson blir de kulisser. En plats som man betraktar och där vi ser något utanför oss själva spelas upp. Något vi inte har tillträde till.

I ”Delat Utrymme” visas också Anderssons verk ”The Male Issue”, en lek med ordet ”issue” som både utgåva och vad som närmast kan översättas som ”problem”. Under januari månad 2013 samlade Andersson alla artiklar ur tidningen Metro som berörde mäns våld mot kvinnor. Resultatet är en 7 meter lång teckning där varje artikel är noggrant avtecknad. ”The Male Issue” kan kanske bäst beskrivas som ett utforskande av varför Andersson är rädd för vissa publika platser? Genom verket visar hon hur mycket information om våld mot kvinnor vi exponeras för dagligen, något som kan påverka hur vi rör oss i det offentliga rummet, i världen.

_DSC0442-liten

Rebecka Bebben Andersson, “Jag har känt på friheten” och “The Male Issue” Utställningsvy

Nanna Debois Buhl har i verket ”Street Haunting” utgått från en text av Virginia Wolf, där författaren beskriver sina vandringar i staden och hur hon föreställer sig de liv som människorna hon möter lever.

Debois Buhl har utgått från ett antal foton hon fann i ett kuvert på gatan i New York, alla föreställande en ung kvinna. Dessa foton har hon sedan gett till fem synska personer som fått svara på ett antal frågor om denna okända kvinna. De synska personernas svar ger en bild av hur en kvinna i det offentliga rummet, idag.

Utställningen ”Delat utrymme” lyckas med tre väl valda konstnärer ge en nyanserad bild av den kvinnliga erfarenheten i det offentliga rummet. Den visar på hur det offentliga rummet inte kan ses som ett fast begrepp utan något som konstant omformuleras. Med internet och sociala media skapas dessutom nya offentliga rum, med nya upplevda erfarenheter.