Efter utbildningar inom både konst och reklam hittade Minna Sakaria, grafisk designer och kommersiell konstnär, kärleken till typografi. Hennes kommersiella arbeten och privata projekt rotar sig djupt i Queer Theory. När vi träffades berättade hon att ordet ”stereotyp” härstammar från 1700-talets typografiska tradition. Betydelsen var att man tryckte med en solid, hopgjuten platta istället för att använda de rörliga bokstavstyperna, och resultatet blev exakt samma tryck varje gång. Mot denna bakgrund är Minna Sakarias projekt ”Queertype” både ett socialt projekt, en övning i nyskapande typografi och en frisk fläkt inom visuell kommunikation…

Det första vi kom att diskutera var critical design och vad begreppet har för betydelse i rollen som designer. Vad betyder critical design?

Critical graphic design eller critical design är ett begrepp som diskuteras flitigt i akademiska designsammanhang. Ett buzz-word, som kan vara lite svårt att förstå innebörden av. Det är egentligen inte så konstigt men för mig tog det fem års utbildning för att fatta vad som menades. Dunne and Raby är Londonbaserade produktdesigners och deras definition är så himla enkel; “Its opposite is affirmative design: design that reinforces the status quo.” Det finns design som går ut på att köra i färdiga hjulspår. Men design som säljer för att det är sådant som folk är vana vid att se, är för mig något annat. Typ reproduktion. Jag vill ju köra upp nya hjulspår. När jag väl hade fattat det, så insåg jag att detta var anledningen till att jag ville hålla på med design från första början.

Så egentligen var det precis det du tänkt rollen som designer hela tiden?

Ja precis, men jag tog en lång omväg till att praktisera den rollen. En omväg som gick ut på att hitta intellektuella begrepp på saker som jag instinktivt känt på mig från början!

När jag pluggade så ville jag gärna ha ett konkret exempel på vad critical design är, men det var inte alltid så tydligt. Jag ville se ett projekt där jag kunde peka på att ”just det är kritiskt, jag fattar det eftersom det gör någonting…?” Jag visste knappt vilka frågor jag skulle ställa ens. Det var kanske därifrån Queertype projektet kom, insikten att ”det här skulle jag själv kunna kalla critical design” för att det försöker göra något annorlunda. Inte bara reproducera samma ideal.

Tycker du att man som designer har ett ansvar att vara en critical designer?

Det är egentligen mycket enklare än så. Det är inte som att det är något tungt krav som behöver prackas på en. Jag menar att man inte ens behöver säga critical design, för att design ÄR critical. Istället för att skilja mellan design och critical design, kunde man skilja mellan design och affirmative design istället.

Du började plugga konst, eller hur?

Först pluggade jag på Konstskolan i Munka men jag hoppade av efter ett och ett halvt år för jag kände mig inte helt hemma i konstvärlden. Så testade jag att frilansa ett tag tills jag bestämde mig för att det ändå var grafisk designer jag vill vara. Då bodde jag fortfarande i Lund och gjorde kanske inte så mycket research som jag borde. Jag hamnade på Forsbergs, men det blev ganska snart uppenbart att jag inte skulle trivas där heller. Jag upplevde att man förutsattes jobba på ett visst sätt och med en viss attityd utan att reflektera så mycket över varför. Jag undrade såklart varför, vad är kunskapen bakom, vad grundar sig konventionerna i? Jag kände att jag inte kunde jobba på ett visst sätt om jag inte förstod varför.

En lärare på Forsbergs tipsade om Konstfack och deras linje för grafisk design och illustration. Jag hade lyckan att komma in, och fick lära mig en massa bra saker, helt klart bättre förutsättningar att verka undersökande i. Efter kandidaten sökte jag till en master i Visual Communication på Royal College of Art i London. Jag ville lära mig mer, och även få perspektiv på erfarenheterna från Konstfack. RCA var rätt för det. Folk kommer visserligen fortfarande från samma socio-ekonomiska bakgrund som hemma, men det finns mycket annat där som kräver ens fulla inlärningskapacitet och sociala förmåga.

Projektet Queertype tog sin början i Minna Sakarias masteruppsats. En uppsats hon skrev om scripttypsnitt (typsnitt som imiterar handens rörelse).

Scripttypsnitt har ofta dåligt rykte. Det är inga typsnitt som man helst använder sig av som respektabel grafisk designer. Jag ville undersöka varför det är så himla farligt med det kroppsliga, mänskliga avtrycket och varför de mer rationella sanserif-typsnitten har högre värde. Jag undrade också om det är så att man använder scripttypsnitt i kommunikation riktad mot kvinnor och sanserifer mot män. Kolla på Coca Cola Light respektive Coca Cola Zero. Light som kom först och är satt i scripttypsnitt sålde inte till män. Zero som är samma slags produkt men designad för att nå en manlig målgrupp, sattes i sanserif typsnitt.

Jag ville undersöka varför det är så himla farligt med det kroppsliga, mänskliga avtrycket och varför de mer rationella sanserif-typsnitten har högre värde.

Detta fenomen visade sig stämma på fler varumärken. Jag gjorde en massa undersökningar, bland annat på en stor klädkedja och deras barn t-shirts för killar och tjejer. Det stämde på ALLA t-shirts. Kan man då säga att ett typsnitt är feminint eller maskulint?

Jag funderade mycket på detta och konsulterade Judith Butlers texter för att reda ut. Eftersom det inte alltid har varit så, så undrade jag när skript-typsnitt blev feminina och vad vi har för roll som visuella kommunikatörer i processen med att föra det vidare. Butler pratar om performative gender, att vi utför genusroller men att de egentligen inte existerar. Vissa institutioner i samhället bekräftar de rollerna, och då insåg jag att jag är en del av en sådan institution. Som visuell kommunikatör bekräftar jag det som egentligen bara är abstrakt performance. Genom att reproducera estetik eller typsnitt som feminina vs maskulina så är jag med och skapar genus.

Det var intressant att få ihop typografi och queer-teori, och jag ville gärna hitta ett sätt att använda researchen till att göra ett projekt. Jag var också intresserad av att rita typsnitt, så jag gjorde ett sanserif och ett scripttypsnitt. Mitt scripttypsnitt ser inte på något sätt ut som ett klassiskt scripttypsnitt, men jag kände att i slutändan så handlar det inte lika mycket om utseende som det handlar om dekoration eller inte dekoration. Jag kollade mycket på samtida dekoration i emojis och digital tjejkultur som visuell referens. Själva typsnitten i sig är inte Queer alltså. De anspelar snarare på stereotyper. Men bokstäver är ju inte bara form utan de innehåller ju också ett språkligt budskap. Queer Type (som en motsats till Stereotype) uppstår när man byter visuellt och språkligt budskap.

Så Queertype är en kombination av typsnitten du skapat och budskapet.

Ja precis. Jag använde mig av texterna från T-shirtarna som jag researchat. Exempel på texter som jag hittade på t-shirts till killar var t.ex “Trouble is my middle name” och “I will never grow up”, medan motsvarande kommunikation på tjejsidan var “I wear flowers” och “Cats have more fun”. Med inverterat visuellt språk på dessa texter så blir den totala summan av kommunikation inte redundant utan istället queer.

Jag förstår att det var svårt att vara kvar på Forsbergs. Hela reklamvärlden handlar ju om att manifestera redan etablerade normer.

Ja det finns ju en anledning att klädkedjor skriver ”I wear flowers” på tjej t-shirts och ”I will never grow up” på t-shirts för killar. De normerna säljer. De tjänar dubbelt så mycket pengar på att ha två genus. Ett exempel på patriarkat och kapitalism i perfekt symbios.

Kritiserar du det ena systemet genom att arbeta inifrån det andra?

Ja men typ. För mig handlar det ofta om att inte ifrågasätta allting på samma gång, att behålla någon igenkänningspunkt för att nå fram. Eftersom att mina t-shirts har sålt bra, så kan jag bevisa att det finns kommersiellt utrymme för en slags icke-binär och otydlig kommunikation. Det innebär att det potentiellt skulle kunna finnas intresse för att sätta de här tröjorna i produktion hos en klädkedja likt den jag fann originalen på. Skulle det ske så har också en patriarkal norm förändrats. Om än på kapitalistiska premisser.

Vi pratade om att det var i London som du kunde identifiera din roll som kommersiell konstnär.

Grafisk design är ju också en del marknadsföring och har ju sitt ursprung därifrån. Det är omöjligt att inte prata om kommersialism och grafisk design i samma mening. Skolan i London lärde mig critical design samtidigt som en diskussion om kommersiella perspektiv aldrig var långt borta. Det gav mig mer space att verka, och större motivation att göra t-shirt projektet.

Du berättade att den demokratiska aspekten är en sak som lockar dig i att vara kommersiell. Att trycka posters som fler kan ha liksom.

En lärare på Konstfack sa det när vi pluggade kopparstick. Då sa hon att det var en slags demokratisk konst eftersom det innebär att 30 personer kan köpa för lite mindre pengar än att en rik person kan göra det. Att det kan nå ut. Jag gillar den tanken.

Minna Sakaria är ena halvan av Summer Studio, en nystartad byrå för grafisk design. Summer Studio gör kommersiella uppdrag, och driver samtidigt egna projekt vid sidan av. Just nu förbereder de släpp av hemsida och planerar en resa till Seoul i november, där de medverkar i typografibiennalen Typojanchi 2015. Kolla in Queertype på Instagram!